Idag sprack jag, idag gick mitt liv i dom spillror som jag egentligen väntat på hur länge som helst, mitt liv borde vara över, jag borde gråta, jag borde skrika, jag borde vara så ledsen man kan vara, men, av någon anledning är jag inte de.
Jag har faktiskt inte ens brytt mig, jag tror inte jag har förstått det än, eller så är det så precis som Brownie säger om ooo & mig att vi inte är ämnade för varann (trors att jag vet att vi är det) så kanske jag känner att dethär inte kommer fungera, att något är fel, att något säger NEJ. När jag hörde det, ja, det kändes som att jag fick en hink med 1000 grader kallt vatten över mig, jag fick ont i hela kroppen som kramp efter ett tag släppte det, som en chock. Kanske att jag senare ikväll, när jag är ensam och tänker på det börjar gråta och mår dåligt, MEN, jag ska försöka vara stark, INGET är säkert, det är ryktet och vad folk antar, men chansen finns att mitt liv snart är över, att det jag kämpat för och bett över snart är passé, jag kommer kanske snart inte kunna se två människor i ögonen. Jag kommer snart mista min bästa vän som barn. Jag är glad över att det är hon – en jag tycker om. och inte den där jävla horan J. Och denhär är faktiskt fin, vältränad och snäll, och speciellt, INGEN FUCKING HORA…

(sen så fick jag reda på att jag är lika ok som en ful padda, visste ni de? Man kan lika gärna vara med mig som med en padda!? KUL??? -NEJ! )

//BLONDIE

Ligger just nu i sängen och har återigen sett första sex and the city filmen. Ja vad ska man säga? Vilken tjej 15+ i världen skulle inte bli helt känslomessig efter den? Jag älskar alla fula kläder, alla galna problem och alla underbara stunder när väninnor inser att vad som än änder har dom alltid varandra!

Jag har kommit på mycket saker medan jag kollade på filmen. Jag insåg att jag kanske är mer sårad av daniel än vad jag vill inse att jag är. Att jag är för besatt av att få andra att gilla mej istället för att jag ska älska  mej själv i första hand, jag menar det är jag som ska stå ut med mej hela livet! Jag förstog också hur mycket ni betyder för mej!! Utan mina bästa vänner skulle jag inte vara någon alls! Det är ni som ger mej stunderna som får upp mej ur sängen på mornarna och det är ni som stöttar mej när jag gör ett snedsteg! Ingen är perfekt men det betyder inte att ens vänsakap inte kan vara det! Jag vill bara säga att jag älskar er och att allt gott jag är, är eran förtjänst! <3

När jag såg filmen och scenen från fiket med alla ballonger i taket på alla hjärtans dag visades, så blev jag tårögd. Där sitter Miranda i kort hår och Carrie i färgat mörkt brunt. Jag kom på att jag alltid brukar fira mina alla hjärtans ensam och denna kommer bli ensammare än någonsin! Curly, jag saknar dej så mycket och jag hoppas att du kan förlåta mej för din vänskap är värd så mycket mer för mej än någon kille kan vara!!!! Det saknas en i våran SATC crew and that’s you! Så jag hoppas att du fortfarande kanske då och då läser lite här på bloggen för att du innerst inne saknar oss och kanske inser att glömma saker är svårt men oftast bara den enklaste vägen ut… Jag vet inte vad jag skulle gjort i ditt ställe men jag vet att glömma brukar alltid leda till att man ångrar något. Saknar dej! Längtar tills jag är 80 så vi kan ta den där kaffen!

Ännu ett långt inlägg väldigt sen på kvällen från mej lider mot sitt slut…

Vilket väder det än är och vilka kläder jag än har så vet jag att ni kommer hjälpa stötta och trösta mej utan att jag ens behöver fråga för det är därför ni finns och jag finns för er, för alltid!!!

( ps Jag kom också på att jag vill köpa vardagsklänningar, nån som vill hänga med och shoppa loss till min future walk in closet?? )

LOTS OF LOVE

Brownie <3

Det som aldrig ska få hända, jag hoppas att jag drömmer, den värsta mardrömen som någonsin utspelat sig.

Utan dig hade jag aldrig varit den jag är idag, aldrig orkat med, det är din förtjänst att jag fortfarande kör ponny och ens håller på med trav, att jag inte gick Sofiedal och blev en ärkefjortis som söp varje helg, utan dig och dina små ord med så enorm betydelse!
Jag hade bestämt att jag skulle berätta hur mkt du betyder och har hjälp mig – så fort jag träffade dig. Nu är det försent, kommer snart vara försent, det FÅR inte hända, jag MÅSTE få berätta för dig, jag MÅSTE få en sista kram utav den människa som betytt mest för mig under min uppväxt, utan att du ens vet om det…

Köttbullen som rullar fram kommer fortfarande springa, uppkäftiga och hotande lillungen kommer fortsätta köra OCH Glansen kommer bli tjockare och tjockare ändå utan att någon kommenterar, jag kommer bli ditsatt igen – igen- och igen, men du kommer aldrig få sätta dit mig på Piraten, något som jag verkligen önskat.
Min högsta önskan hittils i mitt liv – Snälla, gör inte såhär mot mig, finns du Gud, snälla, jag ger min kropp för att du hjälper honom i ett sista försök, snälla!

& mest av allt – jag vill höra OM honom, se dig berätta, se hela dig le med hela ansiktet när du berättar om ditt enda barnbarn!

//Din Lilla skruttfia (Blondie)